Andas ut

Ibland händer det saker som gör att man vaknar till. Tänker till och blir rädd, inser hur flycktigt livet kan vara. Det kommer ibland som en ordentlig smäll på käften (bildligt talat). Man inser hur tacksam och glad man ska vara över de nära och kära man har, här och nu. Att man kanske inte alltid har imorgon eller nästa vecka på sig.
Vill därför även här påminna alla mina nära och kära, dvs. vänner och familj/släkt att jag älskar er! Kan inte tänka mig mitt liv utan er!!

Min pappa mår bra, jag är så oerhört tacksam!! Vet inte vad jag hade gjort annars... Men nu vet jag hur det är att bli tårögd av glädje iallafall. Älskar dig pappa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0