Peach´n Vanilla

Usch, det känns som att först den 15 juli vet jag vart mitt liv bär av. Det är väldigt skrämande, faktiskt. Jag har nämligen sökt in till lärarlinjen... Vilket jag verkligen hoppas var rätt val. Känns som jag börjar få kalla fötter vad gäller det mesta nu. Det är lite smått jobbigt att stå öga mot öga med vad man kanske kommer att göra resten av sitt liv, det är ju inte super kul att göra fel val. Det som skrämmer ännu mer är om jag inte skulle komma in, vad ska jag då göra? Ett år till med att söka jobb och leva knappert? Visst jag har jobb nu men jag vet ju inte hur länge jag har det, vet att det är över sommaren också men om jag sen inte skulle komma in så vet jag inte om jag har nåt jobb...
Man kan få magsår för mindre! Sen väntar ungf 3½ år av studier, det är med lite skräckslagen förväntan blandat med längtan jag känner för det. Hoppas man kommer i en bra klass och att man framförallt orkar plugga. Och som sagt; gjort rätt val.

Fast jag hoppas ju givetvis att jag någonstans på vägen kommer lyckas skriva klart min bok, att den kommer vara så bra att någon vill publicera den och att det kommer rulla på sen. Jag vill inte bara vara en "lärare" eller "fritidspedagog" resten av mitt liv... Jag vill vara något mer än det, vill trycka in mitt namn någonstans så jag finns kvar även när jag fysiskt sett är borta. För vem vill bli bortglömd?