Peach´n Vanilla

Ja, jag har berättat för mamma (familjen då alltså) och mitt arbetslag på skolan. Jag har här med officiellt bestämt mig för att hoppa av utbildningen. Ska bara ringa och meddela skolan med. För de vet inte om det än.
Anser mig själv inte som någon "avhoppare", gör det inte nu heller. Jag har inte hoppat av för att jag inte pallat eller klarat av utbildningen. Däremot kom jag till insikten om att det är inte detta jag vill. Det är fel, fel, fel. Och det hade inte känts rätt även om jag hade fortsatt i 3 år till. Så varför då slösa bort 3 år av mitt liv? Ta en massa studieskulder och dessutom inte kunna ta studielån till det jag egenlgien vill läsa sen?

Jag tyckte att detta var argument bra nog att trycka på stopp. Så nu är det dags att sadla om. Eller spola tillbaka. Ska ta kontakt med förskolan jag jobbade på innan, hoppas att de har nåt vik jag kan ta. Annars får jag sätta mig upp på "vikarie listan" så de ringer mig när de behöver mig.
Känns på någotvis ganska tryggt ändå, jag har fått in en fot någonstans sedan innan. Det är dessutom en god merit så jag har nog ganska stor chans att få vik lite här och var. Och det känns bra. Vill inte få nåt fast ändå, såvida jag inte skulle komma till ett ställe som känns 100% rätt. För annars har jag ju planer på att plugga igen till hösten. Om jag kommer in och är 199% säker på att det är rätt.

Fast just precis nu lever jag i nuet. Det händer mig typ aldrig. Men vet du vad? Det känns jävligt bra!