Peach´n Vanilla

Jahapp, då var personal festen över och förbi.
Jag behövde inte var sådär super nervös för jag hamnade sidanom en tjej som jobbar på samma jobb som mig. Tur var väl det för de flesta pratade med dem de jobbade med i vanligafall... Mitt första närmande med att säga "hej, är dessa två stolarna lediga? det kommer en till som jag känner som jag tänkte hålla platsen till" möttes med en blick som såg mer än livrädd ut och en försiktigt nick... Jaha, latjolajband tänkte jag. De är rädda för mig innan jag satt mig... haha

Sen blev det bättre. Fick lite mat, men det var iaf god, kvalitet framför kvantitet antar jag.
Underhållningen bestod av en allt för flummig trubbadur... Funderade verkligen på vad hon tagit innan hon kom in i lokalen. Men visst, det blev en hel del skratt åt henne.

Sen blidde det en del dansande, det är alltid trevligt och det var det som förgyllde kvällen. Vid halv ett snåret kom älskligen och hämtade upp mig och vi begav oss hemåt, precis lagom.

Kvällen till ära fick jag den här tjusiga kommentaren:
"Hur mycket har du druckigt? Du är ju alltid så normal på jobb."
Kan här med konstatera att mina arbetskollegor inte har en anning om vem eller hur jag är...
(för kännedom kan jag säga att jag druckigt ett glas rödvin... det behövs mer än så för att jag ska bli full).

Men faktum är att jag ser till att vara lite mer vuxen och mindre "jag" på jobb, vill ju inte skrämma bort barnen heller.